Goda grannar – eller hund som katt?

Ledande personer inom näringslivet i Vasaregionen signalerade så sent som i onsdags vikten av en stark(a) region(er) och helhetstänkande för regionens bästa. Helt förståeligt, stadsregionernas betydelse för hela landets utveckling ökar hela tiden. Två tredjedelar av landets befolkning bor redan inom stadsregionerna. Stadsregionerna är ekonomiska motorer, regionalt och nationellt.

Det är inget att hymla om; Vasa är Österbottens huvudstad och motorn i Österbotten. Men i den stundtals hårda diskussionen glöms ofta aspekten om samsyn och gemensamma mål bort eller så får de alltför liten plats.

Att kommunerna i stadsregionerna har en gemensam syn på markanvändningspolitik, bostads- och trafikpolitik samt näringspolitik är enligt mig den minsta förutsättningen för att regionerna ska fortsätta ha framgång.

Kommunförbundet efterlyser i sina målsättningar till regeringsprogrammet mer statsunderstöd i form av resurser och annat stöd som ska riktas in på att utveckla samarbetet mellan stadsregionerna. För huvudstadsregionen prioriterar förbundet en egen metropolpolitik. För de mellanstora stadsregionerna, dit Vasaregionen hör, förespråkas frivillighet.

Tvånglösningarna är inte den rätta vägen, genom frivillighetens väg nås de bästa resultaten. Precis som vid alla äktenskap. Det är upp till oss själva att visa vad vi kan och att vi kan.

Även när det gäller samarbetsmodeller kan vi blicka över Kvarken. Umeå med sina 115 000 invånare samarbetar med sina grannkommuner i en region som sammanlagt har 140 000 invånare kring näringslivspolitik, beredskap och räddningsväsende, biblioteksfrågor, flyktingmottagande, vindkraft, med mera.

I kärnan för samarbetet finns ett regionråd bestående av politiker. Det operativa samarbetet leds av en grupp kommunchefer. Ja, det finns väsentliga skillnader i upplägget mellan Sverige och Finland för de tunga sektorerna som specialsjukvård och räddningsväsende. Det går inte att kopiera rakt av, men goda idéer skall man ta till sig. Även inom den offentliga sektorn behövs innovationer. så att kopiera rakt av går inte men vi kan ta tips av dem.

Vi har grundstrukturerna klara; Vasaregionens samarbetsdelegation och gemensamma kommundirektörsmöten. Däremot varierar samarbetsformerna mellan oss och Umeåregionen. Där roterar ordförandeskapen i kommunchefsgruppen och regionrådet mellan kommunerna.

En regelbunden dialog inom stadsregionerna kräver sin organisation. En stadig grund för förtroende skapas då vi kan lägga våra gemensamma framtidsfrågor att skötas gemensamt tillsammans med olika ögon. Det kunde säkert vara bra om till exempel politiker i Malax sätter sig in i sådana frågor som är viktiga för Vasa och vice versa. Det finns stora skillnader på vad som är viktigt för de olika kommunerna i vår region. Det gäller att finna ett gemensamt språk och förståelse för varandra. Naturligtvis får inget ske på bekostnad av det svenska språket (så att inte det svenska språket lider).

Med ett förstärkt stadsregionsamarbete kan hela landskapat Österbotten, med Vasa som motor, göra sig till en större påverkare i framtidens Finland.

Mikko Ollikainen

Riksdagskandidat, sfp

Detta inlägg är publicerat i Insändare/Tal. Bokmärk permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.