Våga tro på det du gör

Det sägs ofta att vi finländare saknar gott självförtroende. Psyket sviker då det verkligen gäller. Det här har kanske främst tagit sig uttryck i ishockey då vi förlorat i avgörande skeden mot ärkerivalen Sverige. Det har också blivit en del enkla och bittra förluster i fotboll under årens lopp.

Det är kanske inte så konstigt att den mentala biten lyfts upp som en grej som måste åtgärdas då den nya toppidrottsstrategin håller på att utarbetas.

I min ungdom hörde jag till ett väldigt starkt sammansvetsat kompisgäng. Vi hade gemensamma intressen och mycket roligt tillsammans. En kort tid i tonåren hade vi ett internt skämt som löd: ”Vi ji na lete betär än all aar” – vi är lite bättre än alla andra. Det här uttrycket stärkte gruppgemenskapen även om det ursprungligen var väldigt oförargligt menat.

Samtidigt visste vi att uttrycket klingade väldigt illa i det österbottniska samhället. Du skall ju inte tro att du är något – du skall ju alltid vara ödmjuk, det visste vi alla, vi hade ju fått en sådan uppfostran. Uttrycket vållade också en del missförstånd som fick de österbottniska hanarna att fila på sina diplomatiska talanger redan i ung ålder. Nej, några allvarliga incidenter uppstod lyckligtvis aldrig.

I Vasaregionen sneglar vi ofta på vad grannen en timme österut gör. Det går ju så bra för Seinäjokiregionen sägs det. Det är ett argument som lyfts fram då vi upplever att vi förlorar något i Vasaregionen, till exempel statliga tjänster. Staden vid stamjärnvägen är den stora vargen som roffar åt sig allt av oss.

Visst, det går bra för Seinäjoki just nu. Det har investerats ordentligt i staden med omnejd på sistone. Men då vi ser på siffrorna så går det betydligt bättre för Österbotten och Vasaregionen än vad det går för Seinäjoki och Södra Österbotten.

Är vi bra på att påpeka det här? Mitt svar är nej!

Men jag kan inte låta bli att vara imponerad över samhörigheten och självförtroendet som finns i Seinäjokiregionen. Det finns lite likheter mellan dem och svenskarna – de är otroligt bra på att framhålla hur duktiga de är.

Jag är säker på att de slåss så topporna yr om till exempel beläggningen av en väg inom regionen, men utåt är de alltid otroligt enade. Den sammanbindande länken är regionens egen tidning Ilkka, som dessutom är en nationellt erkänd tidning vilket ofta ger nationell synlighet.

Regionen har medvetet byggt upp sin image på det rykte om finska sydösterbottningar som formats under århundraden genom olika legendariska berättelser. Det går ut på att genom humor anspråkslöst skryta över hur otroligt duktiga de är. I stil med ”Hyvää yrittää teherä mutta kun priimaa pukkaa” hörs då och då.

I måndags deltog jag i en debatt i gymnasiet i Seinäjoki. Sju paneldeltagare, varav två från Vasaregionen. Alla paneldeltagare hade med sig material om sig själva inför dagen D om ett par månader. Fem paneldeltagare påminde om sitt material åt gymnasisterna. Ni kan ju föreställa er varifrån de två herrarna i panelen kom som inte påminde om att de har med sig material.

En bra läropeng inför framtiden.

Men det handlar inte alltid om skryt då man tala om sig själv. Vi måste tro på oss själva och visa att vi finns till. Det är bara vi som vet hur bra vi är. Du kan också på ett ödmjukt sätt säga: ”Vi ji na lete betär än all aar”. Det gäller att våga!

Detta inlägg är publicerat i Insändare/Tal. Bokmärk permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.